De tysta barnen blir fler

Asylsökande barn som ger upp, slutar äta och dricka, tynar bort och tystnar blir allt fler i Sverige igen.

För mig är det ett tecken på att den svenska asylpolitiken inte fungerar.

För några år sedan uppmärksammades ett stort antal barn med uppgivenhetssyndrom - så kallade apatiska barn. De var tillsammans med sina familjer asylsökande, på flykt från krig, hot om död, våld eller förföljelse, ofta med ett delgivet beslut från den dåvarande Utlänningsnämnden att de inte skulle få stanna i Sverige.

Miljöpartiet arbetade för och fick igenom en flyktingamnesti. Vi var också med och drev fram en förändring av asylprocessen för att öka rättssäkerheten och möjligheterna att få uppehållstillstånd i Sverige.

Även om Miljöpartiet inte fick igenom alla förändringar vi önskade i den nya utlänningslagen hade vi förhoppningar om att migrationsprocessen skulle bli öppnare, mer jämlik och att möjligheterna att få asyl som flykting eller skyddsbehövande skulle öka.

Till en del har det blivit bättre men alltför många avvisningsbeslut visar på stora brister i kunskap, underlag och humanitär hänsyn. Rapporterna om ett ökande antal apatiska barn är ett av flera uttryck för detta.

Några av de största bristerna i migrationslagstiftningen och dess tillämpning är:

1) Bedömningen av situationen i olika länder håller inte tillräckligt hög kvalitet.

Det borde införas ett oberoende organ som svarar för landinformationen. Den kunskap som finns hos icke-statliga aktörer som exempelvis Amnesty International, Minority Right´s Group, Human Rights Watch m fl om förhållanden i andra länder måste tas till vara.

2) Människor som flyr urskiljningslöst våld ges sällan skydd.

Utlänningslagen måste justeras så att risken för urskiljningslöst våld läggs till som grund för uppehållstillstånd i Sverige.

3) Obalansen i tvåpartssystemet.

Bristen på kvalificerade tolkar måste rättas till så att inledande missförstånd mellan den asylsökande och migrationsmyndigheterna minimeras. Kravet på att alla asylskäl ska läggas fram vid den första intervjun måste tas bort.

Offentliga biträden borde utses av domstolen inte av Migrationsverket.

4) Bristande humanitära hänsyn, speciellt när det gäller barn.

Barnkonventionen borde införas som lag och utlänningslagen förtydligas. Lagen bör ändras så att det räcker med "särskilt" istället för "synnerligen" ömmande skäl för att få uppehållstillstånd. Sveriges ansvar för människor som ska avvisas eller utvisas sträcker sig längre än till att enbart bedöma om en sökande överlever transporten till hemlandet. Svårt sjuka människor ska aldrig behöva utvisas.

En utdragen prövningsprocess är alltid inhumant. De som väntat mer än ett år som vuxen eller ett halvt år som barn på att få ett besked om sin ansökan om uppehållstillstånd bör automatiskt få uppehållstillstånd.