fredag 29 januari 2010

Arbete med att öka tillgänglighet raseras

Förslaget från en enig Byggnadsnämnd på reviderade kvalitetskrav för uteserveringar med ett tydligt fokus på ökad tillgänglighet föreslås ändras av Programnämnd Samhällsbyggnad i Örebro kommun.

Byggnadsnämndens formulering "Inga uppbyggnader tillåts" kompletteras med en mening "Större ojämnheter får utjämnas".

Ingen tjänsteman eller politisk förespråkare för detta tillägg kan idag redogöra för vad en större ojämnhet är eller vad det innebär att utjämna.

Vaga och motstridiga formuleringar gör det svårt för de som söker tillstånd för uteserveringar och de tjänstemän som ska sköta handläggningen att veta vad som gäller.

Om ändringsförslaget går igenom byter kommunen riktning från att vara tydlig och restriktiv till uppbyggnader och påbyggda beläggningar på gator och torg till att generellt tillåta sådana.

Enligt min uppfattning det är djupt olyckligt och inte i linje med målet att öka tillgängligheten i samhället.

fredag 22 januari 2010

Värna integriteten i ny lag om kameraövervakning

Sedan 1998 finns det en lag om allmän kameraövervakning i Sverige som tillsammans med personuppgiftslagen (PUL) reglerar under vilka förusättningar man får använda övervakningskamror.

Regeringen tillsatte för två år sedan en utredning för att se över lagen om allmän kameraövervakning.

Uppdraget var att kartlägga tillämpningen av lagen, överväga om det finns skäl att utöka tillståndsplikten och möjligheterna att använda övervakning i brottsförebyggande syfte. I uppdraget låg också att överväga om det finns behov att stärka skyddet för den personliga integriteten.

Nu är utredningen klar och dess huvudförslag är att:

- alla bestämmelser ska samlas i en lag
- tillstånd ska fortsatt krävas för övervakning av platser dit allmänheten har tillträde
- tillstånd inte inte ska krävas för andra platser om de som övervakas samtycker eller att övervakningen krävs för att förebygga brott eller förhindra olyckor
- rätt till skadestånd införs i lagen för den som lider skada av otillåten behandling

SKL - Sveriges Kommuner och Landsting ska om en månad yttra sig över utredningens förslag. I ett utkast till yttrande ställer sig SKL positiv till förslagen. Även jag ser fördelar med några av utredningens förslag men de skapar också en stor oro hos mig över vart vårt samhälle är på väg.

Krav på ökad övervakning motiveras allt oftare av behovet av att förebygga brott. I SKL:s föreslagna yttrande förespråkar man att även upprätthållande av ordning, t ex på skolor, ska vara ett berättigat ändamål för kameraövervakning.

Övervakning och ännu mer övervakning löser inte orsakerna till brott eller bristande ordning. Utredning påpekar själv att det inte går att dra några entydiga slutsatser att kameraövervakning generellt minskar brottslighet.

Jag anser att man i första hand måste vidta andra åtgärder än att montera övervakningskameror för att komma tillrätta med brottslighet i samhället och ordningsproblem i skolan.

måndag 18 januari 2010

Stoppa giftspridningen på våra åkrar

Centerns jordbruksminister Eskil Erlandsson ökar spridningen av giftigt kadmium på våra åkrar. Det kanske inte är hans avsikt, men det blir likväl resultatet av hans och regeringens politik.

Kadmium är en miljögift. Det är också klassat som cancerframkallande, kan ge njurskador och försvåra problemen med benskörhet för människor. Kvinnor är särskilt känsliga. Röker man inte får man i sig det mesta via maten.

Riksdagen har antagit ett miljömål att exponeringen av kadmium till befolkningen via föda och arbete ska vara på en nivå att den är säker ur ett långsiktigt folkhälsoperspektiv senast 2015. Målet bedöms i den senaste uppföljningen av miljömålen vara svårt att nå. Ett av skälen är att kadmium ansamlas på våra åkrar via konstgödsel och orent slam.

Myndigheterna har föreslagit att vi ska minska tillförseln av kadmium till åkermarken genom gränsvärden, beskattning och utsläppsminskningar. Miljöpartiet tycker det är självklart. Jordbruksminister Eskil Erlandsson gör tvärtom.
I höstas bestämde regeringen att avskaffa skatten på handelsgödsel.

Skatten innehöll två delar, en skatt på kväve och en skatt på kadmium. Skatten på kväve är den del som dragit in mest pengar till staten. Det var också kväveskatten som regeringen var mest angelägen om att avskaffa. Skälet var att man vill spara pengar åt jordbrukarna. Som en bieffekt försvinner också skatten på kadmium.
Regeringen medger att det blir ett problem. Regeringen ville därför sänka Sveriges gränsvärde för att motverka effekten av skattesänkningen. Det är dock inte helt lätt. EU-reglerna sätter käppar i hjulet.

Sverige och Finland har dispens er för de gränsvärden vi hade när vi gick in i EU. Kommissionen har ifrågasatt denna dispens flera gånger. Ska vi sänka gränsvärdet måste vi först få det godkänt av Kommissionen vilket troligen är svårt.

Regeringens förslag för att gödselskatten var ett ogenomtänkt och illa förberett hastverk. Det kommer att leda till att mer gifter sprids på våra åkrar och hamnar i vår mat.

lördag 16 januari 2010

Bristande tillgänglighet diskriminering

I ett historiskt perspektiv har människor med funktionsnedsättning ofta varit diskriminerade och utestängda från stora delar av samhället. Synen på funktionshinder var att problemet låg hos individen. Beroendet av andras välvilja begränsade då möjligheterna att utforma ett liv på egna villkor.

Idag tänker flertalet annorlunda. Handikappolitiken tar sin utgångspunkt i alla människors lika värde och tanken om jämlikhet. Funktionhinder är inte något som har sitt ursprung hos den enskilde utan uppkommer i samspelet mellan det samhälle vi skapat och våra förutsättningar att leva i det.

Utifrån det perspektivet har vi möjlighet att minska de hinder som står i vägen för att alla ska kunna bli fullt delaktiga i samhällslivet och öka förutsättningarna för alla människors rätt till självständighet och självbestämmande.

År 2000 antog Riksdagen en nationell handlingsplan för handikappolitiken. Det handikappolitiska arbetet ska särskilt inriktas på att:
- identifiera och undanröja hinder för full delaktighet i samhället för människor med funktionshinder,
- förebygga och bekämpa diskriminering mot personer med funktionshinder,
- ge barn, ungdomar och vuxna med funktionshinder förutsättningar för självständighet och självbestämmande.

Ett år senare infördes en lag om att om att enkelt avhjälpta hinder ska undanröjas i lokaler dit allmänheten har tillträde och på allmänna platser. Bristande tillgänglighet är ett av de största hindren för att alla ska kunna delta i samhället som andra. Enkelt avhjälpta hinder skulle vara undanröjda senast år 2010.

Det är fastighetsägarna som har ansvar för att enkla hinder undanröjs. Kommunerna har ansvar att utöva tillsyn över den fysiska tillgängligheten och också via sina Byggnadsnämnder se till att de krav på tillgänglighet som finns idag följs. Ansvaret stannar dock inte där. Det åligger alla att verka för att den nationella handlingsplanen förverkligas.

Den viktigaste prioriteringen är att göra rätt från början. Åtgärder som vidtas i efterhand blir både dyrare och sämre. Det gäller inte minst fysiska hinder. Tyvärr byggs idag byggnader och platser till för allmänheten eller dit allmänheten har tillträde, som inte är fullt tillgängliga. Det finns troligen flera orsaker till detta. Bristande kunskaper och intressekonflikter, dåligt utformade regler och bristfällig uppföljning kan vara några.

Den nationella handlingsplanen finns. En mängd krävande lagstiftning. Trots det är det långt kvar till en vardag där alla kan vara delaktiga och människor inte utestängs. För att komma vidare, öka kunskapen och tydliggöra den politiska målsättningen krävs ytterligare krafttag och engagemang. Både hos fastighets- och byggbranschen, näringsliv och genom politiska beslut på kommunal nivå, i direktiv till myndigheter och i lagstiftning.

Jag tycker att Regeringen skyndsamt ska föreslå Riksdagen ett tillägg i Diskrimineringslagen så att även bristande tillgänglighet ses som diskriminering.

tisdag 5 januari 2010

De tysta barnen blir fler

Asylsökande barn som ger upp, slutar äta och dricka, tynar bort och tystnar blir allt fler i Sverige igen.

För mig är det ett tecken på att den svenska asylpolitiken inte fungerar.

För några år sedan uppmärksammades ett stort antal barn med uppgivenhetssyndrom - så kallade apatiska barn. De var tillsammans med sina familjer asylsökande, på flykt från krig, hot om död, våld eller förföljelse, ofta med ett delgivet beslut från den dåvarande Utlänningsnämnden att de inte skulle få stanna i Sverige.

Miljöpartiet arbetade för och fick igenom en flyktingamnesti. Vi var också med och drev fram en förändring av asylprocessen för att öka rättssäkerheten och möjligheterna att få uppehållstillstånd i Sverige.

Även om Miljöpartiet inte fick igenom alla förändringar vi önskade i den nya utlänningslagen hade vi förhoppningar om att migrationsprocessen skulle bli öppnare, mer jämlik och att möjligheterna att få asyl som flykting eller skyddsbehövande skulle öka.

Till en del har det blivit bättre men alltför många avvisningsbeslut visar på stora brister i kunskap, underlag och humanitär hänsyn. Rapporterna om ett ökande antal apatiska barn är ett av flera uttryck för detta.

Några av de största bristerna i migrationslagstiftningen och dess tillämpning är:

1) Bedömningen av situationen i olika länder håller inte tillräckligt hög kvalitet.

Det borde införas ett oberoende organ som svarar för landinformationen. Den kunskap som finns hos icke-statliga aktörer som exempelvis Amnesty International, Minority Right´s Group, Human Rights Watch m fl om förhållanden i andra länder måste tas till vara.

2) Människor som flyr urskiljningslöst våld ges sällan skydd.

Utlänningslagen måste justeras så att risken för urskiljningslöst våld läggs till som grund för uppehållstillstånd i Sverige.

3) Obalansen i tvåpartssystemet.

Bristen på kvalificerade tolkar måste rättas till så att inledande missförstånd mellan den asylsökande och migrationsmyndigheterna minimeras. Kravet på att alla asylskäl ska läggas fram vid den första intervjun måste tas bort.

Offentliga biträden borde utses av domstolen inte av Migrationsverket.

4) Bristande humanitära hänsyn, speciellt när det gäller barn.

Barnkonventionen borde införas som lag och utlänningslagen förtydligas. Lagen bör ändras så att det räcker med "särskilt" istället för "synnerligen" ömmande skäl för att få uppehållstillstånd. Sveriges ansvar för människor som ska avvisas eller utvisas sträcker sig längre än till att enbart bedöma om en sökande överlever transporten till hemlandet. Svårt sjuka människor ska aldrig behöva utvisas.

En utdragen prövningsprocess är alltid inhumant. De som väntat mer än ett år som vuxen eller ett halvt år som barn på att få ett besked om sin ansökan om uppehållstillstånd bör automatiskt få uppehållstillstånd.

lördag 2 januari 2010

Vem är rädd för vargen?

Inte jag! Jag vill att vargstammen ska bevaras och stärkas. Det behövs för att garantera en långsiktigt hållbar framtid för ett rovdjur som är en naturlig del av vår fauna.

Sveriges riksdag har en gång beslutat att vi ska ha en livskraftig vargstam i Sverige. Enligt Naturvårdsverket skulle det behövas omkring 1 000 vargar i Skandinaven för att uppnå en gynnsam bevarandestatus för stammen.

Vid den senaste inventeringen fanns det mellan 182 och 217 vargar i Sverige. Antalet var 213-252 i Sverige och Norge. Man räknar med att det föds ca 20 vargar årligen i Sverige men tillväxten hålls nere av inavel, ungdödlighet, illegal jakt, trafikolyckor samt legal skyddsjakt.

Den nu införda licensjakten försämrar läget för en redan hotad art. Den svenska vargstammen tillhör de glesaste i hela Europa. Av de 26 länder som har varg hamnar Sverige på plats 21 i vargtäthet.

Regeringen borde kraftigt öka ansträngningarna för att förebygga de skador som vargen orsakar för tamdjursskötseln istället för att legalisera jakten. Vid allvarliga skador borde vargstammen regleras genom en kontrollerad skyddsjakt på särskilt skadegörande individer.