Jobba mer för lycka

Vad är lycka? Det är en fråga som ställs alldeles för sällan.

I mitt femton år gamla lexikon finns ordet lycka med bara en gång och beskrivs som en mindre, ofta inhägnad åker eller äng.

När jag läste förklaringen såg jag framför mig en tid då livet för många var mycket hårdare än vad det är idag. Då man arbetade från det att solen gick upp till dess solen gick ned för brödfödan, kanske med att svedja skog och bryta mark för att få brukbar jord till sin familj och några djur.

Den dag man efter många års slit stod och blickade ut över en inhägnad åker med inte alltför mycket sten, växande grödor och vajande säd kan jag tänka mig att man kände en viss tillfredsställelse – lycka.

En i tid senare källa än mitt tryckta uppslagsverk, det Internetbaserade Wikipedia beskriver lycka som en känsla av varaktigt välbehag.

Kanske är det så att det finns gemensamma drag av vad som får oss att uppleva lycka. Det finns de som ägnar sig mer metodiskt åt att finna svar på frågor om lycka. Det har visat sig att upplevelsen av lycka, när man nått en grundläggande nivå av välstånd och trygghet, inte är beroende av om man är rik eller fattig, frisk eller sjuk. Materiella ting och stora lotterivinster tycks inte heller ha någon långvarig effekt på människors lycka.

När jag frågat vänner och bekanta i min omgivning om när de känner sig lyckliga eller vad som fått dem att uppleva lycka är svaren oftast relaterade till en känsla av sammanhang, sociala relationer, tillökning i familjen eller en naturupplevelse.

För de flesta av oss i Sverige är det inte längre den materiella standarden som begränsar våra liv. Numera upplever jag att alltfler efterfrågar tid. Tid att göra ett bra jobb. Tid att vårda sina relationer, tid att umgås och uppleva allt det vackra som finns runt omkring oss.

Politik har med andra människors lycka att göra. Självklart finns det ett stort enskilt ansvar att ta vara på möjligheterna i livet men en stor del av vår vardag formas av politiska beslut.

Jag tror att det inte skulle skada med att lite oftare stanna upp och reflektera över vad det är som gör oss lyckliga, både på vår egna kammare och i våra politiska församlingar.