Under tusentals år har människan på många platser brutit mark för att kunna odla mat till sig själva och sina djur. Det ligger många generationers slit med att böka undan sten bakom många av våra åkrar att odla på.
Odlingsbar mark är en begränsad resurs som måste användas klokt och på ett sätt som inte förstör dess möjligheter att föda oss och våra barn och barnbarn.
Under ett par generationer har vi skapat ett jordbruk som hotar dessa möjligheter.
Vi använder alltfler kemikalier i vårt samhälle, kemikalier som kommer ut i kretsloppen bl a genom av våra avlopp och reningsverk.
Vi använder allmer läkemedel och hormoner. Även dessa finner vi fler och fler spår av i vattendrag och sjöar.
Även tungmetaller anrikas och sprids på ett sett som inte skett tidigare.
I ett i grunden riktigt tänk vill vi återföra den näring vi tar från åkermarken tillbaka till jorden. Det sker på många håll genom att använda slam från våra reningsverk som gödsel.
Även om man idag ställer hårdare krav än tidigare på vad slam får innehålla rymmer det mängder med kemikalier, läkemedelsrester och hormoner, tungmetaller och andra ting som inte hör hemma på åkrar.
Det sprids "skit" i ordets negativa betydelse. Ingen har egentligen någon koll på vad denna kemikalie- och tungmetallcocktail har för långsiktig effekter på åkermarken, jordbruksprodukter och vår hälsa.
Man vet dock att det redan idag finns alldeles för mycket kadmium i flera av våra livsmedel. Nivåer skadliga för oss människor. Kadmiumet kommer från åkern och mer kadmium tillförs genom det slam som läggs ut på åkrarn.
Vi behöver hitta andra sätt att återföra "skit" i dess positiva bemärkelse till våra åkrar än att sprida slam. Det finns alternativ!
Därtill krävs också ett stort arbete med att se till att vårt avlopp inte förorenas av kemikalier och läkemedelsrester.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar