I ett historiskt perspektiv har människor med funktionsnedsättning ofta varit diskriminerade och utestängda från stora delar av samhället. Synen på funktionshinder var att problemet låg hos individen. Beroendet av andras välvilja begränsade då möjligheterna att utforma ett liv på egna villkor.
Idag tänker flertalet annorlunda. Handikappolitiken tar sin utgångspunkt i alla människors lika värde och tanken om jämlikhet. Funktionhinder är inte något som har sitt ursprung hos den enskilde utan uppkommer i samspelet mellan det samhälle vi skapat och våra förutsättningar att leva i det.
Utifrån det perspektivet har vi möjlighet att minska de hinder som står i vägen för att alla ska kunna bli fullt delaktiga i samhällslivet och öka förutsättningarna för alla människors rätt till självständighet och självbestämmande.
År 2000 antog Riksdagen en nationell handlingsplan för handikappolitiken. Det handikappolitiska arbetet ska särskilt inriktas på att:
- identifiera och undanröja hinder för full delaktighet i samhället för människor med funktionshinder,
- förebygga och bekämpa diskriminering mot personer med funktionshinder,
- ge barn, ungdomar och vuxna med funktionshinder förutsättningar för självständighet och självbestämmande.
Ett år senare infördes en lag om att om att enkelt avhjälpta hinder ska undanröjas i lokaler dit allmänheten har tillträde och på allmänna platser. Bristande tillgänglighet är ett av de största hindren för att alla ska kunna delta i samhället som andra. Enkelt avhjälpta hinder skulle vara undanröjda senast år 2010.
Det är fastighetsägarna som har ansvar för att enkla hinder undanröjs. Kommunerna har ansvar att utöva tillsyn över den fysiska tillgängligheten och också via sina Byggnadsnämnder se till att de krav på tillgänglighet som finns idag följs. Ansvaret stannar dock inte där. Det åligger alla att verka för att den nationella handlingsplanen förverkligas.
Den viktigaste prioriteringen är att göra rätt från början. Åtgärder som vidtas i efterhand blir både dyrare och sämre. Det gäller inte minst fysiska hinder. Tyvärr byggs idag byggnader och platser till för allmänheten eller dit allmänheten har tillträde, som inte är fullt tillgängliga. Det finns troligen flera orsaker till detta. Bristande kunskaper och intressekonflikter, dåligt utformade regler och bristfällig uppföljning kan vara några.
Den nationella handlingsplanen finns. En mängd krävande lagstiftning. Trots det är det långt kvar till en vardag där alla kan vara delaktiga och människor inte utestängs. För att komma vidare, öka kunskapen och tydliggöra den politiska målsättningen krävs ytterligare krafttag och engagemang. Både hos fastighets- och byggbranschen, näringsliv och genom politiska beslut på kommunal nivå, i direktiv till myndigheter och i lagstiftning.
Jag tycker att Regeringen skyndsamt ska föreslå Riksdagen ett tillägg i Diskrimineringslagen så att även bristande tillgänglighet ses som diskriminering.
lördag 16 januari 2010
tisdag 5 januari 2010
De tysta barnen blir fler
Asylsökande barn som ger upp, slutar äta och dricka, tynar bort och tystnar blir allt fler i Sverige igen.
För mig är det ett tecken på att den svenska asylpolitiken inte fungerar.
För några år sedan uppmärksammades ett stort antal barn med uppgivenhetssyndrom - så kallade apatiska barn. De var tillsammans med sina familjer asylsökande, på flykt från krig, hot om död, våld eller förföljelse, ofta med ett delgivet beslut från den dåvarande Utlänningsnämnden att de inte skulle få stanna i Sverige.
Miljöpartiet arbetade för och fick igenom en flyktingamnesti. Vi var också med och drev fram en förändring av asylprocessen för att öka rättssäkerheten och möjligheterna att få uppehållstillstånd i Sverige.
Även om Miljöpartiet inte fick igenom alla förändringar vi önskade i den nya utlänningslagen hade vi förhoppningar om att migrationsprocessen skulle bli öppnare, mer jämlik och att möjligheterna att få asyl som flykting eller skyddsbehövande skulle öka.
Till en del har det blivit bättre men alltför många avvisningsbeslut visar på stora brister i kunskap, underlag och humanitär hänsyn. Rapporterna om ett ökande antal apatiska barn är ett av flera uttryck för detta.
Några av de största bristerna i migrationslagstiftningen och dess tillämpning är:
1) Bedömningen av situationen i olika länder håller inte tillräckligt hög kvalitet.
Det borde införas ett oberoende organ som svarar för landinformationen. Den kunskap som finns hos icke-statliga aktörer som exempelvis Amnesty International, Minority Right´s Group, Human Rights Watch m fl om förhållanden i andra länder måste tas till vara.
2) Människor som flyr urskiljningslöst våld ges sällan skydd.
Utlänningslagen måste justeras så att risken för urskiljningslöst våld läggs till som grund för uppehållstillstånd i Sverige.
3) Obalansen i tvåpartssystemet.
Bristen på kvalificerade tolkar måste rättas till så att inledande missförstånd mellan den asylsökande och migrationsmyndigheterna minimeras. Kravet på att alla asylskäl ska läggas fram vid den första intervjun måste tas bort.
Offentliga biträden borde utses av domstolen inte av Migrationsverket.
4) Bristande humanitära hänsyn, speciellt när det gäller barn.
Barnkonventionen borde införas som lag och utlänningslagen förtydligas. Lagen bör ändras så att det räcker med "särskilt" istället för "synnerligen" ömmande skäl för att få uppehållstillstånd. Sveriges ansvar för människor som ska avvisas eller utvisas sträcker sig längre än till att enbart bedöma om en sökande överlever transporten till hemlandet. Svårt sjuka människor ska aldrig behöva utvisas.
En utdragen prövningsprocess är alltid inhumant. De som väntat mer än ett år som vuxen eller ett halvt år som barn på att få ett besked om sin ansökan om uppehållstillstånd bör automatiskt få uppehållstillstånd.
För mig är det ett tecken på att den svenska asylpolitiken inte fungerar.
För några år sedan uppmärksammades ett stort antal barn med uppgivenhetssyndrom - så kallade apatiska barn. De var tillsammans med sina familjer asylsökande, på flykt från krig, hot om död, våld eller förföljelse, ofta med ett delgivet beslut från den dåvarande Utlänningsnämnden att de inte skulle få stanna i Sverige.
Miljöpartiet arbetade för och fick igenom en flyktingamnesti. Vi var också med och drev fram en förändring av asylprocessen för att öka rättssäkerheten och möjligheterna att få uppehållstillstånd i Sverige.
Även om Miljöpartiet inte fick igenom alla förändringar vi önskade i den nya utlänningslagen hade vi förhoppningar om att migrationsprocessen skulle bli öppnare, mer jämlik och att möjligheterna att få asyl som flykting eller skyddsbehövande skulle öka.
Till en del har det blivit bättre men alltför många avvisningsbeslut visar på stora brister i kunskap, underlag och humanitär hänsyn. Rapporterna om ett ökande antal apatiska barn är ett av flera uttryck för detta.
Några av de största bristerna i migrationslagstiftningen och dess tillämpning är:
1) Bedömningen av situationen i olika länder håller inte tillräckligt hög kvalitet.
Det borde införas ett oberoende organ som svarar för landinformationen. Den kunskap som finns hos icke-statliga aktörer som exempelvis Amnesty International, Minority Right´s Group, Human Rights Watch m fl om förhållanden i andra länder måste tas till vara.
2) Människor som flyr urskiljningslöst våld ges sällan skydd.
Utlänningslagen måste justeras så att risken för urskiljningslöst våld läggs till som grund för uppehållstillstånd i Sverige.
3) Obalansen i tvåpartssystemet.
Bristen på kvalificerade tolkar måste rättas till så att inledande missförstånd mellan den asylsökande och migrationsmyndigheterna minimeras. Kravet på att alla asylskäl ska läggas fram vid den första intervjun måste tas bort.
Offentliga biträden borde utses av domstolen inte av Migrationsverket.
4) Bristande humanitära hänsyn, speciellt när det gäller barn.
Barnkonventionen borde införas som lag och utlänningslagen förtydligas. Lagen bör ändras så att det räcker med "särskilt" istället för "synnerligen" ömmande skäl för att få uppehållstillstånd. Sveriges ansvar för människor som ska avvisas eller utvisas sträcker sig längre än till att enbart bedöma om en sökande överlever transporten till hemlandet. Svårt sjuka människor ska aldrig behöva utvisas.
En utdragen prövningsprocess är alltid inhumant. De som väntat mer än ett år som vuxen eller ett halvt år som barn på att få ett besked om sin ansökan om uppehållstillstånd bör automatiskt få uppehållstillstånd.
lördag 2 januari 2010
Vem är rädd för vargen?
Inte jag! Jag vill att vargstammen ska bevaras och stärkas. Det behövs för att garantera en långsiktigt hållbar framtid för ett rovdjur som är en naturlig del av vår fauna.
Sveriges riksdag har en gång beslutat att vi ska ha en livskraftig vargstam i Sverige. Enligt Naturvårdsverket skulle det behövas omkring 1 000 vargar i Skandinaven för att uppnå en gynnsam bevarandestatus för stammen.
Vid den senaste inventeringen fanns det mellan 182 och 217 vargar i Sverige. Antalet var 213-252 i Sverige och Norge. Man räknar med att det föds ca 20 vargar årligen i Sverige men tillväxten hålls nere av inavel, ungdödlighet, illegal jakt, trafikolyckor samt legal skyddsjakt.
Den nu införda licensjakten försämrar läget för en redan hotad art. Den svenska vargstammen tillhör de glesaste i hela Europa. Av de 26 länder som har varg hamnar Sverige på plats 21 i vargtäthet.
Regeringen borde kraftigt öka ansträngningarna för att förebygga de skador som vargen orsakar för tamdjursskötseln istället för att legalisera jakten. Vid allvarliga skador borde vargstammen regleras genom en kontrollerad skyddsjakt på särskilt skadegörande individer.
Sveriges riksdag har en gång beslutat att vi ska ha en livskraftig vargstam i Sverige. Enligt Naturvårdsverket skulle det behövas omkring 1 000 vargar i Skandinaven för att uppnå en gynnsam bevarandestatus för stammen.
Vid den senaste inventeringen fanns det mellan 182 och 217 vargar i Sverige. Antalet var 213-252 i Sverige och Norge. Man räknar med att det föds ca 20 vargar årligen i Sverige men tillväxten hålls nere av inavel, ungdödlighet, illegal jakt, trafikolyckor samt legal skyddsjakt.
Den nu införda licensjakten försämrar läget för en redan hotad art. Den svenska vargstammen tillhör de glesaste i hela Europa. Av de 26 länder som har varg hamnar Sverige på plats 21 i vargtäthet.
Regeringen borde kraftigt öka ansträngningarna för att förebygga de skador som vargen orsakar för tamdjursskötseln istället för att legalisera jakten. Vid allvarliga skador borde vargstammen regleras genom en kontrollerad skyddsjakt på särskilt skadegörande individer.
fredag 25 december 2009
Stoppa kastrering utan bedövning
1 500 000 grisar kastreras årligen utan bedövning i Sverige.
Kött från okastrerade hangrisar utsöndrar en frän doft, så kallad galtlukt. Den vill de som äter fläsk slippa ifrån och därför kastreras hangrisar innan de blivit sju dagar gamla.
Det finns inget krav på att grisarna ska få bedövning innan det smärtsamma ingreppet görs.
År 2001 deklarerade Sverige, Danmark, Tyskland, Nederländerna och Holland att obedövad kastrering ska förbjudas så fort som möjligt.
Jordbruksministern knorrar och stretar emot och vill inte inför lagstiftning. Uselt!
Skälet är att jordbruksministern inte tror att konsumenterna är beredda att betala för obligatorisk bedövning. Om bedövningen skulle ges av vetrinär skulle det kosta ca 24 kr per gris (priset på en slaktgris ligger runt 1700 kr).
Tänk så billig vår moral skulle vara om jordbruksministern hade rätt!
Kött från okastrerade hangrisar utsöndrar en frän doft, så kallad galtlukt. Den vill de som äter fläsk slippa ifrån och därför kastreras hangrisar innan de blivit sju dagar gamla.
Det finns inget krav på att grisarna ska få bedövning innan det smärtsamma ingreppet görs.
År 2001 deklarerade Sverige, Danmark, Tyskland, Nederländerna och Holland att obedövad kastrering ska förbjudas så fort som möjligt.
Jordbruksministern knorrar och stretar emot och vill inte inför lagstiftning. Uselt!
Skälet är att jordbruksministern inte tror att konsumenterna är beredda att betala för obligatorisk bedövning. Om bedövningen skulle ges av vetrinär skulle det kosta ca 24 kr per gris (priset på en slaktgris ligger runt 1700 kr).
Tänk så billig vår moral skulle vara om jordbruksministern hade rätt!
torsdag 10 december 2009
Vi måste hjälpa ensamkommande flyktingbarn
Situationen för ensamkommande flyktingbarnen i Svergie är i dag är oacceptabel och ohållbar. Barn som kommer utan föräldrar är i en utsatt situation som kräver speciell omtanke. De åtgärder som Migrationsverket och regeringen gjort har inte varit tillräckliga.
I Örebro kommun, där jag bor, finns det gädjande nog en bred politisk enighet kring flyktingmottagningen. För två år sedan startades Pionjären som en projektverksamhet och i januari blir det en permanent verksamhet med plats för 22 barn och unga.
Så ser dock inte ut överallt. Om kommunsverige inte på eget initiativ öppnar upp för att ta emot flyktingbarn behövs en lagstiftning som gör att en kommun inte kan neka att hjälpa till.
I Örebro kommun, där jag bor, finns det gädjande nog en bred politisk enighet kring flyktingmottagningen. För två år sedan startades Pionjären som en projektverksamhet och i januari blir det en permanent verksamhet med plats för 22 barn och unga.
Så ser dock inte ut överallt. Om kommunsverige inte på eget initiativ öppnar upp för att ta emot flyktingbarn behövs en lagstiftning som gör att en kommun inte kan neka att hjälpa till.
Vem ska betala för ett kärnkraftshaveri?
Det finns olika sätt att producera el och varje metod har sina kostnader och risker. Vem ska stå för kostnaderna vid en olycka?
Det är rimligt att varje anläggninginnehavare och priset på den producerade elen bär produktionskostnaderna och även kostnader för konsekvenserna vid en olycka.
Idag är spelregleran mellan olika produktionssätt ojämlika. Den som bygger eller driver kärnkraftverk har ett mycket begränsat ansvar för konsekvenserna av en kärnkraftsolycka.
Om man låter det fulla ekonomiska ansvaret av ett kärnkraftshaveri åvila anläggningsinnehavare blir, de redan fullt tillräckliga, skälen för att påbörja en avveckling ännu fler.
Det är rimligt att varje anläggninginnehavare och priset på den producerade elen bär produktionskostnaderna och även kostnader för konsekvenserna vid en olycka.
Idag är spelregleran mellan olika produktionssätt ojämlika. Den som bygger eller driver kärnkraftverk har ett mycket begränsat ansvar för konsekvenserna av en kärnkraftsolycka.
Om man låter det fulla ekonomiska ansvaret av ett kärnkraftshaveri åvila anläggningsinnehavare blir, de redan fullt tillräckliga, skälen för att påbörja en avveckling ännu fler.
onsdag 9 december 2009
Vansinnig sjukförsäkringspolitik
Människor som saknar arbetsförmåga ska inte tvingas ut på arbetsmarknaden. Människor som är sjukskrivna ska inte tvingas tillbaka till arbete. Det tycker jag är självklart!
Det tycks dock inte den borgerliga regeringen tycka som har infört/inför regler i sjukförsäkringen som t ex gör att svårt cancersjuka under behandling tvingas gå tillbaka till sitt arbete eller söka arbete, att människor med diagnosticerat utmattningssyndrom, sjuka av stress, ska utsättas för ytterligare stress.
Det behövs en förändring av sjukförsäkringssystemet. Varför inte ett nytt försäkringssystem där människor i behov av samhällets stöd får den hjälp de behöver oavsett om det beror på sjukdom eller arbetslöshet.
Det tycks dock inte den borgerliga regeringen tycka som har infört/inför regler i sjukförsäkringen som t ex gör att svårt cancersjuka under behandling tvingas gå tillbaka till sitt arbete eller söka arbete, att människor med diagnosticerat utmattningssyndrom, sjuka av stress, ska utsättas för ytterligare stress.
Det behövs en förändring av sjukförsäkringssystemet. Varför inte ett nytt försäkringssystem där människor i behov av samhällets stöd får den hjälp de behöver oavsett om det beror på sjukdom eller arbetslöshet.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
